Soligt och roligt Vimmerbylopp

Att öppna dörren på morgonen den 5 juni, dagen då nya Vimmerbyloppet skulle äga rum, var något chockartat. Över en natt hade det plötsligt (och äntligen) blivit ordentligt varmt. Det var nästan så man inte trodde att det var sant. Att komma upp på torget en halvtimme innan start på kvällen var också chockartat. För det kändes precis som en av de där semesterdagarna i mitten av juli då det fullkomligt kryllar av folk i Vimmerby. Det var liv och rörelse överallt. Solen gassade, barn lekte i skeppet, massor av laddade löpare sprang runt och värmde upp och icke-löparna strosade runt och käkade glass. Tävlingsledningen hade verkligen lyckats pricka in rätt dag!

Jag småpratade lite med vänner och bekanta innan start. För vänner och bekanta fanns det ju i vartenda gathörn. Diskuterade med Mattias Berggren från Hultsfreds LK (som också skulle springa 5 km) vilken slags uppladdning som skulle visa sig fungera bäst inför Vimmerbyloppet – att springa Strandmilen, Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon inom loppet av tre veckor som jag gjort – eller att, som han, knappt träna alls.  Det återstod liksom att se. Mitt eget mål för dagen var i alla fall att springa på under 19 minuter, gärna ner mot 18.30.

Efter en peppande uppvärmning gick startskottet kl 19.00. Pang. Eftersom jag bara sprungit ett enda 5 km-lopp i mitt liv innan (och det när jag var ganska otränad) hade jag ingen aning om hur jag skulle lägga upp det. Men jag tänkte att jag var tvungen att ösa på rejält redan från början för att ha en chans att göra en bra tid. Det skulle visa sig vara en rätt dålig taktik.

Nerför Sevedegatan gick det finfint. Uppför Storgatan också. Det var enormt kul med publikstödet och alla hejarop. En eloge till publiken! Den gassande solen, som jag varit så löjligt lycklig över tidigare på dagen, var dock inte lika kul nu. 3.38 pep klockan för vid 1 km och strax efter att jag passerat torget kände jag i benen att det hade gått lite för fort uppför Storgatan. Det här skulle bli extremt jobbigt.

Andra kilometern, som är rätt lättsprungen, lyckades jag hålla ungefär samma tempo. Sen blev det sjukt tungt. Mjölksyra i benen, svettig rygg och torr mun. Jag hade Samiel Tadese (Vimmerby SK) och Viktor Antonsson (Hulstfreds LK) ett 30-tal meter framför mig och tänkte att jag i alla fall skulle kämpa för att inte släppa dem ur sikte. Kosta vad det kosta ville.

När jag kom in i gästgivarehagen hörde jag någon som skrek ”Heja Jossan”. Jag såg inte vem det var, men just där och då behövde jag verkligen lite pepp, så tack!  Kikade på klockan när jag svängde in på ”gästgivarerakan” och insåg att jag tappat fart. Hjälp, bara 4.15-tempo. På extremt tunga ben plågade jag mig att springa fortare.

De sista kilometrarna sprang jag nog lite som i en dimma. Jag lyckades i alla fall springa rätt när jag kom tillbaka ner mot torget (tack och lov för det, en mil hade jag inte pallat den här dagen). Storgatan upp och målrakan blev extremt kämpig, men i mål kom jag i alla fall. Flåsig som bara den, på tiden 18.55. Eftersom jag aldrig sprungit något kontrollmätt 5 km-lopp innan var det personligt rekord. Men jag är ändå inte särskilt nöjd med tiden.

Jag fick en fin medalj, sedan banan och vatten av Fredrik (min man).  Han, som är en kallpratare i världsklass (och alltid försöker starta konversationer med alla han möter) trivdes som fisken i vattnet vid sitt lilla bord där han fick chansen att småprata med alla löpare. ”Bästa funktionärsrollen”, enligt honom själv.

Efter att ha pustat ut lite försökte jag njuta av resten av loppet och heja in alla löpare som en efter en gick i mål. Nu var solen och värmen ljuvlig igen. Det var imponerande att se Oscar Danielsson från  GoIF Tjalve springa i mål på en så bra tid på den hyfsat jobbiga banan (33.04). Enligt Fredrik, som pratade med honom efter loppet, kände han sig fräsch och tyckte inte att loppet varit särskilt jobbigt!?  Även tjejvinnaren från Borås övertygade när hon sprang i mål med lätta steg på 39.15.

Dagens skönaste deltagare var nog ändå Björn Svensson från Skattebetalarnas förening som gick 5 km på 57:15 och sedan lämnade medaljen han fått till Fredrik (eftersom han sprungit 400 lopp sedan 1975 och tyckte att han redan hade tillräckligt många medaljer hemma).

Sammantaget måste jag också säga att jag är väldigt imponerad av hela arrangemanget. Allt var genomtänkt, proffsigt och välorganiserat. Enkelt att efteranmäla sig, bra och lättillgänglig information, mycket löparglädje, härlig och stöttande publik och extremt fint väder.
Hoppas verkligen på en repris nästa år.


/Josefin Antonsson